Arkiv | Webbstrategi RSS feed for this section

Så du har ett API?

31 Mar

Precis som med alla trender och stora teknikskiften tenderar vi att på kort sikt överdriva möjligheterna som det nya innebär. Eller med Francis Collins ord: ”We tend to overestimate the short term impact of a technology and underestimate the long term impact”.

Jag har kommit att tänka på detta två gånger de senaste dagarna.

Den första var när jag tittade på Annikas presentation från Webbdagarna, Håller din satsning i sociala medier på att självdö? Klokt och tänkvärt om att närvaron av en Facebooksida inte gör dig framgångsrik i de sociala medierna. Självklart. Förstås.

Om social medier är ”the shit” bland de som jobbar med kommunikation så är kanske API:er motsvarigheten hos oss som jobbar mer med teknik. Den andra gången jag kom att tänka på Francis Collins var just i samband med en givande diskussion om Lissly:s kommande API med Simon Sundén och några goda Valtechkollegor.

Ett API är en fantastisk enabler. Med ett API kan andra (eller vi själva, som TV4 Play exempelvis gör) bygga tjänster på ett nytt och teknikoberoende sätt. Med ett API kan vi dra nytta av extern innovation. Med ett API kan vi minska komplexiteten i att hålla flera olika plattformar uppdaterade.

Men det gäller också att sätta sig själv, och därmed sitt eget API, i perspektiv. Företag som Twitter och Twingly (och mänger med andra) har enorm nytta av ett API. Dom distribuerar och analyserar data. det är deras kärnaffär. Ett API är både en internt lämplig strategi för att distribuera sin data och en extern enabler för andra att använda den i sina egna tjänster.

Men för att vara med i denna relativt lilla klubben av ”API homeruns” måste man uppfylla ett par kriterier:

  • Det ni levererar måste göra stor nytta i ett extern system
  • Det måste finnas en kritisk massa av utvecklare som har incitament av att bygga vidare på det (Incitament kommer här både i ideell eller kommersiell form).

För tvärt emot vad många tänker så är det långt ifrån gratis (eller trivialt) att göra fullständiga integrationer mot ett API. Visst, det är enklare än att bygga samma tjänst själv, men det kostar dig någonstans kring 100 (+-50) timmar mot en rimligt komlex tjänst. Detta undanröjer många små och medelstora aktörer som i princip skulle vara intresserade av din data.

För oss andra, som inte uppfyller kriterierna ovan, kan det också vara en god idé att bygga ett API. Men vi måste tänka längre och hårdare kring vår strategi för att få ut någon effekt av satsningen. Vi på Kundo har förstås ett API. Det har vi av tre anledningar (min skämtsamma tolkning):

  • Vi ser en långsiktig, difus, potential i att ha det.
  • Vi har difusa önskemål från kunder om att göra mer avancerade integrationer.
  • Vi är tekniknördar och kände lika delar stress över att inte ha ett och glädje över att få bygga ett.

Ovanstående är knappast nog för att kvalificera ett API som en strategisk satsning. Men jag misstänker att det triggat fler än oss att göra ansträngningen. Sedan visade det sig förstås också (vilket alla API-frälsta skulle kunna tolka som en bekräftelse av deras tes) att vi hade tur nog att helt gratis få en plugin till wordpress. Coolt, men något jag misstänker är undantag snarare än regel.

Så hur skulle ett mer strategiskt resonemang kring Kundo:s API se ut? Ja, ett önskemål vi har är att flytta vår tjänst närmare de plattformar som potentiella kunder redan använder. Ett CMS, som EPiServer eller Sitevision, är exempel på sådana plattformar. Genom att göra vår tjänst tillgänglig som en modul för någon av dessa plattformar skulle vi kunna minska tröskeln för potentiella kunder. Det skulle upplevas som både billigare och tryggare att använda Kundo den vägen för många företag.

Om detta är ett korrekt antagande så bidrar ett API till det målet, men det tar oss inte mer än halvvägs. För till skillnad från Twitter och Twingly så finns det inte tillräckliga incitament för andra utvecklare att bygga dessa moduler ovanpå vårt API. Detta måste vi istället göra själva. I det sammanhanget blir vårt API en bra teknisk lösning och en enabler. Men vi måste själva göra den extra ansträngningen att bygga tillämpningarna av vårt API. I detta fall skulle det alltså innebära att själva bygga moduler för strategiskt viktiga plattformar ovanpå vårt eget API.

Först då uppstår nyttan.

Bygg gärna ett API. Men gör det inte med difusa (och hypade) förhoppningar om hur det ska bidra till er affär. Se till att ha en strategi för hur det ska användas och förvänta dig inget gratis.

Annonser

Fyra frågor inför webbåret 2011

29 Dec

Många bloggare publicerar förutsägelser och spekulationer inför det nya året. Istället för att gå så långt vill jag istället formulera de frågor som rör sig i mitt huvud just nu. På så sätt slipper jag dessutom stå till svars om ett år… 😉

1. Hur stort är egentligen gruppköp?

Under hösten har alla talat om gruppköp. Det som Letsbuyit misslyckades med i början av seklet ska nu vara redo för sitt stora genomslag. Hypade Groupon tackade nej till ett erbjudande från Google på 6 miljarder dollar. Som någon så bra skrev, ”It All Changes When the Founder Drives a Porsche”… I natt kom även nyheten att Groupon siktar på att ta in nära en miljard dollar i riskkapital, vilket kan vara en av de största riskkapitalrundorna någonsin? Och Schibsted köper in sig i svenska LetsDeal…

2. Hur ska det gå för tidningarnas Ipadappar?

Jag är imponerad över hur snabba de svenska mediehusen var ut med sina iPadappar, där kanske Sydsvenskan+ fått mest beröm och andra sågats totalt. Gänget bakom Bonniers Mag+ lade väl på sätt och vis en bra grund för detta med tidig publicitet. Frågorna är dock många, som detta i efterhand tillsnyggade blogginlägg kan exemplifiera. Arbetssättet med en (stor) egen redaktion, den underliga frånkopplingen från webbaffären och andra mindre praktiska papperstraditioner väcker många frågor.

3. Kan någon ta en tugga från Apple?

Apple är ett fenomen. Bolaget som har gått från persondatorernas underdog till en dominant som slår undan fötterna för bolag som Sony Ericsson och Nokia. Man lyckas till och med göra en produkt som slår försäljningsrekord redan innan någon förstår hur den riktigt ska användas. Det ska bli spännande att se hur vi betraktar iPad om ett år, och om något bolag kan få fram en produkt som har ens tillnärmelsevis lika mycket sex appeal som Apple skapar.

4. Starten för en ny gigant?

Internetutvecklingen går i rasande takt men de riktiga giganterna verkar ändå dyka upp med några års mellanrum. Google (sökmotorn alltså) var under flera åt ”the shit” på nätet. Sedan blev det YouTube, därefter Facebook och sedan (delvis parallellt förstås) Twitter. Det känns som det rent cyklist är tid för en ny stor tjänst att börja växa fram. När kan det tänkas hända? (och vem köper dem?)

Sådär. Vilka är dina frågor inför 2011?

Snart två år med Kundo: En summering

11 Dec

Den 21 januari är det två år sedan vi lanserade Kundo24 Hours Business Camp. Det har varit en riktigt häftig resa som är långt ifrån slut. Vi kunde absolut inte föreställa oss hur den kommande utvecklingen skulle se ut, eller de framgångsfaktorer vi idag kan sammanfatta. Det har minst sagt varit lärorika två år!

Vi är fortfarande ett litet bolag, men det kan ändå vara intressant att summera lärdomarna för både sig själv och andra som är intresserade av hur utvecklingen av ett litet startup kan se ut.

Backgrunden

Kundo startade som ett projekt inom ”Openworks”. Openworks är en informell gruppering som vi (David, Jonatan, Emil och jag) startade som en lösning på ett gemensamt problem. Vi var alla ivriga skapare av små projekt utifrån alla idéer som ständigt uppstår. Problemet som vi upplevde var att det ofta saknades något ofta för att projekten skulle flyga. I mitt fall var det exempelvis tid och riktigt bra gränssnittskompetens som alltid verkade fattas mig.

Med Openworks skapade vi ett strukturerat sätt att ta hand om idéerna. Vi pitchade för varandra ungefär var tredje månad och röstade fram den bästa idéen. Därefter fokuserade vi på den idéen under några månader för att sedan utvärdera. Kundo var vår andra pitch. Sedan dess har det inte blivit fler…

Via Openworks lärde jag mig Django, det Pythonbaserade ramverk som Kundo är baserat på. Några av oss hade jobbat lite med Ruby on Rails tidigare men Emil gillade och kunde Django. Det är inte ett val jag ångrar, Django är det bästa ramverk jag arbetat med!

Första året

Kundo lanserades 21 januari. Den trafikspik som skapades den dagen på 24hbc tog sedan 1,5 år att toppa.

Vi blev motiverade av det som GetSatisfaction gjorde med social kundtjänst. GS var dock på engelska och vi var övertygande om att det fanns ett behov av en mer lokal och språkanpassad tjänst. Detta visade sig vara en helt korrekt analys. Behovet fanns och växer fortfarande.

Problemet med att inspireras av någon annan är att ditt eget resonemang lätt blir för smalt och förstört av vad källan till inspirationen gör. Det tog oss lång innan vi själva lyckades formulera egna nyttosatser och ROI-resonemang att ta avstamp i. I dag skulle har vi lämnat problemet bakom oss, men det tog allt för lång tid.

Vi lanserade Kundo som gratistjänst och antalet sajter som började använda oss växte snabbt över 100-talet. Det var dock mest små sajter, med liten trafik eller få incitament att tycka till eller ställa frågor till. Vår första större användare blev därför Linnéuniversitetet i slutet av april. LNU använder fortfarande Kundo och har fram tills idag fått knappt 1000 inlägg. Strax efter detta, i maj, lanserade vi även en uppdaterad och mycket tydligare design för sajten.

Om jag ska välja ut den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för oss så måste det vara enträgenhet. Under det första (och andra) året jobbade vi alla varje måndagkväll mellan 18 och midnatt med Kundo. Tack vare detta lågintensiva men kontinuerliga arbete har vi idag en produkt som vi lagt ned någonstans runt 1000 timmar på. Man kan förstås invända att avkastningen på alla dessa timmar varit låg än så länge. Poängen är dock att vi under så gott som hela första året inte såg på det som arbete. Vi jobbade med ett projekt vi verkligen gillade och trodde på! Det kan vi idag skörda frukterna av.

Vi arbetar fortfarande med Kundo en kväll i veckan från Valtechs lokaler i Kungliga myntet, utöver den tid vi lägger på dagtid.

Den stora händelsen 2009 var förstås när Internetworld utsåg den tidiga kunden Omvård.se till ”Sveriges bästa sajt”. Kundo nämndes i motiveringen vilket förstås gav otroligt positiva effekter i antal nya användare av tjänsten.

Andra året

Om det första året kan sammanfattas med enträget arbete, sökande efter vision och tydlig affärsidé så kan det andra året sammanfattas som tiden då Kundo gick från ett hobbyprojekt till ett företag.

Redan före jul hade vi börjat jobba på att lansera betalkonton, något som blev verklighet under februari. Här börjar den i mitt tycke riktigt intressanta resan.

En av de grundläggande antaganden vi gjorde kring Kundo var att vi levererade SaaS (Software as a Service) och självbetjäning. I vår modell ingick inte omfattande sälj- och kundbearbetningar. Kundo skulle vara enkelt att använda och inse fördelarna med. Våra kunder skulle kunna registrera sig, komma igång och använda tjänsten i princip helt utan vår inblandning.

En stor fråga vid den här tiden var också vem som egentligen skulle betala för Kundo. Små företag? Små och medelstora? Vi trodde på det senare. När vi lanserade premiumkontot för 800 kr/månaden fick vi därför mycket kritik för att vi var för dyra för många. Trots detta visade det sig att vår felbedömning snarare var den omvända. Våra främsta kunder är medelstora och stora företag, myndigheter och organisationer.

I denna insikt uppstod också ett dilemma. Med vårt nya kundsegment var vårt pris inte för högt, utan snarare på tok för lågt. Inte för att täcka våra kostnader (som för övrigt fortfarande är under 400 kr/månad för att köra sajten). utan för att mängden potentiella kunder plötsligt blev mindre. Denna typ av kunder är också mindre benägna att bara ”köpa och köra”. Man vill gärna ha några möten och övertyga sig om vår och produktens kvalitet innan man köper.

Samtidigt fanns dock fortfarande röster för att vi var för dyra. Kanske kan man i efterhand tycka att besluten borde varit enklare, men i vår ovana situation var det inte lätt. Min erfarenhet ligger sedan tidigare i att sälja konsulttjänster, inte produkter.

Mitt tydligaste minne, för att avrunda detta resonemang, var diskussionen med en vänlig kund som sa något i stil med: ”Lägg på en nolla på priset så är vi ännu hellre kunder.” Att (hög) prissättning skapar en premiumbild av ditt företag och dessutom gör produkten mer säljbar hos stora företag är en lärdom jag tar med mig.

I skrivande stund har Kundo tre kontotpyer. Ett enklare pluskonto för 199 kr/mån, Premiumkontot för 1600 kronor i månaden (här läggs den mesta av vår nyutveckling) och ett Integratekonto per offert som ger möjligheter till egen subdomän, flera anpassningar och integrationsstöd m.m. I dag söker vi lugn i insikten att prissättningen, precis som allt annat, är en iterativ process. Vi kommer bli ännu bättre på att prissätta oss utifrån efterfrågan.

Bolaget Kund-o AB bildades dock först i Juni 2010. Under månaderna före detta fakturerade vi via ett annat aktiebolag. Kundo visade sig även vara ett efternamn med  hela 11 svenska bärare. Istället för att söka skriftligt tillstånd från dessa 11 valde vi att inspireras av blocket (B locket AB) som också skapade tjänsten långt före de skulle registrera bolaget och insåg att man förstås inte kan registrera generiska namn. I den här frågan måste jag (för omväxlings skull?) skicka en varm tanke till den trevliga kvinna på Bolagsverket som smidigt guidade oss fram till denna lösning.

Under 2010 så fortsatte intresset och uppmärksamheten för Kundo att växa. Under hösten blev åter igen en Kundoanvändare, Halens, utsedda till årets sajt (intervju) med efterföljande behagliga effekter.

Under försommaren gick jag tillbaka till mitt arbete på Valtech efter att ha lämnat Bink. I samband med detta gick jag även ned till 60% i arbetstid och lade resterande två dagar per vecka på Kundo. Emil jobbade redan 80% och valde ungefär samtidigt att lägga sin resterande tid på Kundo. Detta markerade ett hårdare avstamp och en tydligare satsning på att växa affären kring Kundo.

I detta sammanhang är det omöjligt att inte nämnda vår andra arbetsgivare Valtech. Att ha anställda som snickrar på egna affärsidéer på kvällarna är nog knepigt på de flesta bolag. Vi har dock hela tiden haft en bra dialog med Valtech om detta, och anpassat resonemanget i takt med att Kundo utvecklats och tagit mer tid. Den välvilja som Valtech visar i detta tror jag är något som flera företag inom kvalificerat kunskapsarbete kommer behöva anpassa sig till. Att erbjuda flexibilitet och öppenhet kring entreprenörers drivkrafter kommer i vår bransch bli en allt starkare fördel vid rekrytering av duktiga människor. Själv tror jag det är så enkelt som att vi båda är övertygande om att vårt arbete kommer båda bolagen till godo. Alla vinner. Vi fortsätter tills vidare att bedriva vår kvällsutveckling och gemensamma möten hos Valtech. Tack!

Utvecklingen under året har i övrigt karaktäriserats av en strävan efter att anpassa vår (i grunden mycket enkla) tjänst till de behov som stora mängder inlägg och många besökare ställer. Det innebär bättre översikt, vissa inslag av ärendehantering samt statistik och ROI-fokus. Det faktum att vi kompletterar stora sajters kundtjänst på ett relevant sätt blir allt tydligare och behovsbilden formas också i stor utsträckning därefter. Under hösten fick vi åter igen en ny design, denna gång signerad grymma Patrik Berg! (till vardags på en annan grym byrå, Doberman, och då med bland annat nuvarande DN.se som fjäder i hatten)

Under 2010 har också några av ”nackdelarna” (jag är osäker på om jag verkligen vill kalla dem det) med att forma om ett hobbyprojekt till affärsverksamhet visat sig. Vi har haft många och långa diskussioner om våra incitament och drivkrafter. Vad är målbilden? Vad gör vi för att nå dit? Värderingar har stötts och blötts. Jag vill inte tala för mina kollegor i frågan, men jag personligen har upplevt detta som slitsamt. Vi går sakta från insikt till insikt och jag tror att vi landar rätt till slut även med detta.

Sist men inte minst så har vi under året fått inte mindre än tre propåer från intresserade investerare. Vi är förstås ärade och ödmjuka inför detta. Var sådana diskussioner tar vägen vågar jag inte sia om idag. För många är och förblir det faktum att Kundo idag inte sysselsätter mer än motsvarande en heltid per vecka en avskräckande faktum. Vi ser det som en av våra främsta styrkor, men det gör oss inte optimala för en investerare.

Det tredje året?

Snart är det 2011 och med det går Kundo in på sitt tredje år. Det gör vi med mycket råg i ryggen! Under 2010 har Kundo fått kunder som jag aldrig vågat drömma om. Stora mediebolag, kommuner, ledande e-handlare och många fler. Och ännu fler är på väg in. Jag får gnugga mig i ögonen när jag inser att dessa jättar ser ett värde i att använda lilla Kundo. Vi är stolta!

Vårt kanske viktigaste beslut inför det nya året är att försöka växa vår marknad. Vi stödjer redan idag engelska som språk i själva tjänsten men fick redan under första året frågor från både Norge och Danmark. Ett par procent av besöken till vår startsida kommer idag från dessa länder.

Detta tar vi nu fasta på och siktar på att under Q1 lansera Kundo med komplett stöd (alltså även för redaktörer) på norska och danska. Vart detta slutar vågar jag inte gissa på idag, men det finns en enorm lockelse i att försöka ta vårt framgångsrika koncept till exempelvis jättemarknaden Tyskland… Samma dag som jag publicerar detta kan vi också meddela ett samarbete med svenska e-handelsleverantören Jetshop.

I övrigt så siktar vi förstås på att hjälpa någon av våra kunder att vinna Internetworld Top 100 för tredje året i rad. 😉

Lärdomar

  • Att inspireras av någon annans idé behöver inte vara fel. Uppfattningen om att en redan liknande befintlig tjänst gör möjligheten uttömd är helt felaktig. Det är så otroligt många andra faktorer som avgör utkomsten. Och så gott som alla marknader har plats för fler aktörer.
  • Att inspireras av någon annans idé kan vara problematiskt om din egen vision störs för mycket av originalet. Fånga idén, men gå sedan din egen väg så snart som möjligt.
  • Idéernas paradox: En idé om en tjänst är så gott som värdelöst utan rätt implementation och tålamod. Ur det perspektivet kan man säga att själva idén är ”helt värdelös”. Samtidigt är det din idé som under hela projektet driver dig mot målet. Själv skulle jag dock ändå vilja säga att genomförandet är enormt mycket viktigare än själva idén.
  • Prissättning är svårt. Billiga produkter ger en viss typ av kunder, dyra produkter en annan. Att hitta en avvägning och bra differentiering här är helt avgörande.
  • Så som du prissätter din tjänst, så kommer dina kunder att se ut. Men med hög prissättning följer också merarbete som kan vara svårt att se i början.
  • Sverige är för litet för en SaaS om du ska kunna prissätta för skalbarhet. Detta hade vem som helst kunna berätta för oss för två år sedan, men vi insåg det inte då.
  • Allting tar så mycket längre tid än vad man tror och vill. Att försöka slappna av och finna ro i detta har varit en av mina absolut största personliga utmaningar. Mycket frustrerande!
  • Olika incitament bland grundarna kan skapa problem. Detta är lätt att se förbi i början när allas mål till synes ligger åt samma håll. Ju närmare man kommer visar det sig dock att vad som ser ut som närliggande mål i praktiken kan visa sig vara ganska annorlunda.
  • Att gå från ett hobbyprojekt till ett företag är utmanande. Den demokratiska anda av samförstånd som man jobbar efter i början ställer till problem när incitamenten plötsligt förändrats.
  • Om du inte vill ha en VD, utse åtminstone en produktägare som ansvarar för produktens vision och prioriteringar (i praktiken samma sak här). Precis som med en VD kan styrelsen (ni) alltid avsätta denna om det sköts fel, men det tar bort diskussionen från vardagsbesluten tror jag.

Till slut vill jag passa på att tipsa om vår fantastiska redovisningsbyrå, Ekonomistöd! Tack vare deras hjälp så har vi full koll på fakturering och redovisning för bara någon tusenlapp i månaden. Värt varenda krona!

Journalistik på Twitter: Intervju med Hans Rosén

2 Jun

Det talas mycket om hur tidningarna måste bli bättre på att använda sociala medier för att föra en dialog med och nå ut till läsarna på ett helt annat sätt än idag. “Conversation is king. Content is just something to talk abouthar Cory Doctorow en gång sagt.

Jag tror inte på sociala medier som ”lösningen” på tidningsbranschens problem men mycket finns att vinna genom att engagera sig i sociala medier.

En person som experimenterar med detta är Hans Rosén som är journalist på DN.se där jag arbetar. Med beundran (och faktiskt viss förvåning) har jag sett hur stor hjälp Hans fått av arbetsredskapet Twitter, och hur många andra som i sin tur intresserar sig för Hans och DN:s arbete när möjlighet ges. De möten och de synergier som uppstår vågar jag påstå är unikt för de nya medierna!

Hej Hans! Berätta lite om ditt arbete som journalist på Dagens Nyheter.
Jag jobbar som redaktör på DN.se. Just nu jobbar jag med vår bevakning av EU-valet, med särskild inriktning på nätpolitik. Min roll är att ansvara för specialsatsningar vi gör på aktuell teman. Det har tidigare varit bland annat klimatfrågan och presidentvalet i USA.

Du skriver sedan någon månad tillbaka på mikrobloggen Twitter under
synonymen ”DN Europa 2009”, hur kommer det sig?

Jag började av ren nyfikenhet. Att starta en vanlig blogg är krävande, Twitter var ett litet bekvämt steg att ta. Det kändes intressant att pröva på att använda sociala medier i det journalistiska arbetet.

Vad är dina erfarenheter av Twitter som verktyg så här långt?

Positiva. Dels för att jag hitta många olika sätt att använda Twitter på,dels för att den nyvunna direkta erfarenheten av sociala medier är utvecklande.

Hur använder du konkret Twitter i ditt arbete?
Några exempel:

  1. Jag tar del av vad andra skriver. Ett komplement till rss-läsaren, mer personligt, på mikronivå. Detta ger nyhetstips, länktips och en inblick i debatten som förs på de områden jag bevakar.
  2. Jag puffar för bra saker på vår sajt (ska dock inte missbrukas, vissa använder Twitter bara så och då tycker jag att man ska nöja sig med ett rss-flöde.
  3. Deltar i diskussioner. Ofta väldigt givande och kul, det är förvånande hur mycket som kan sägas på 140 tecken. Ibland mindre kul, när jag eller DN ifrågasätts. Men det får man ta, det hör till spelets regler och kan vara väldigt nyttigt.
  4. Jag kan bjuda mina följeslagare på länkar till intessanta saker som jag hittar men vi inte hinner skriva själva om.
  5. Nyhetsflashar. Om något hänt som jag vet att mina följeslagare är intresserade av, behöver de inte vänta på att en hel artikel ska dyka upp på DN.se. Jag kan ge dem nyheten direkt i kortform.
  6. Crowdsourcing, dvs jag ber följeslagarna om hjälp. Kan vara att jag ställer en fråga och får svar, eller att jag ber om förslag på frågor till en intervju jag ska göra.

Hur många följeslagare har du idag?
622 stycken den 2 juni.

Får du ut något av mikrobloggar som du har svårt att hämta från andra
kanaler?

En direktkontakt med med enskilda personer – vilket är givande på många sätt, se ovan.

Hur skulle du vilja utveckla din egen och redaktionens användning av
mikrobloggar?

Jag borde lära mig att använda mig av hashtags på ett bra sätt. Generellt om fler kolleger ska använda twitter är det några saker man kan fundera på. Jag tycker det är viktigt att bestämma sig för om man twittrar privat eller professionellt. Många journalister gör ingen skillnad, det tycker jag är fel. Jag tror också att man får mest ut av det om man håller sig något sånär till ett specialområde och skaffar sig twitterkontakter som är intresserade av det. Och så måste man vara social, annars är det inte sociala medier, man måste diskutera med followers och svara när de skickar meddelanden till dig.

Här kan du följa Hans Rosén och DNEuropa2009 på Twitter.

Läs även:

  1. How We Use Twitter for Journalism /ReadWriteWeb
  2. Twitter för journalister (och andra) /Markmedia

Klokt om 24hbc

3 Mar

Det händer mycket kul kring kundo.se – jag återkommer om det i ett senare blogginlägg. Tills dess vill jag bara tipsa om Björn Jefferys otroligt kloka tankar kring 24 hours business camp, publicerade redan i januari men som jag sprang på idag igen.

Kundtjänst vs Marknadsföring i social media

23 Feb

Kundtjänst är ett osexigt ord. Lite av ett nödvändigt och kostsamt ont för alla seriösa företag.

Marknadsföring är sexigt ord. Kampanjer är heta och ihågkomna. En bra marknadsförare hyllas som en hjälte i branschen.

På den sociala webben flyter begreppen ihop. Kundtjänst och marknadsföring går inte längre att skilja åt på samma sätt som förr. Tack vare konversationen är ett enskilt ärende inte längre begränsat till den berörda kunden. På webben tar alla del av resultatet: Blev hon nöjd eller missnöjd? Fick kunden hjälp eller var det ingen som svarade? Ärendet avslutas inte längre i samma stund som kunden blir till freds eller ger upp, det lever kvar i form av blogginlägg, Googlesökningar och diskussioner på mikrobloggar.

Produkten eller tjänsten kan vara perfekt marknadsförd i traditionell mening. Men svaret på vad tidigare kunder egentligen tyckte är aldrig mer än några sökningar bort. Det känner kunderna till och allt fler använder också de verktyg som står till buds som en naturlig del i besluts- och urvalsprocessen.
Därför måste marknadsföring och kundtjänst bli mer integrerade.  Kundtjänst på webben, utförd på rätt sätt, ger fler och djupare insikter om målgrupperna, deras behov och var de finns, än vad de flesta marknadsförare besitter.

Plattformen för att lyssna på och tala med kunder måste därför delas av både kundtjänst och marknadsförare. Då får du som marknadsförare hjälp att identifiera:
•    Påverkare och tyckare (bloggare, entusiaster)
•    Forumen där dina produkter och tjänster diskuteras
•    Subkulturer, nischer och värderingar
•    Rätt (eller fel) tillfälle för att lansera en ny kampanj
Twingly, Backtype, Getsatisfaction och Kundo är några av verktygen för framgångsrik kundvård på nätet. För att kunna utnyttja och svara på informationen som kunderna ger er krävs dock tätare samordning, analys och uppföljning, tvärs över avdelningar och yrkesrollar. Det är en funktion som de flesta svenska konsumentinriktade företag saknar idag.

Minientreprenörer är heta

5 Jan

Det är så hett så det snart kokar över inför 24 hour business camp om ett par veckor. Senaste nyheten är att självaste Google sponsrar eventet. Google är ett företag som trots sin storlek har näsa för kraften hos minientreprenörer.

Jag har ju skrivit en del om minientreprenörer tidigare och via 24hbc-bloggen finns nu tips om ännu mer inspirerande läsning.

Idéer inom två kategorier har utkristalliserat sig i mitt huvud inför det stora eventet i slutet av månaden. Det är hög tid att pitcha dem för mina kollegor så att vi hinner förbereda oss lite.

En nära släkting (eller kanske asistent?) till minientreprenörer är defintivt det allt större fenomenet med crowdsourcing. I dag lade jag ut mitt första projekt på crowdSPRING. Ungefär samtidigt som 24hbc går av stapeln vet vi hur det gick.