Canal+ och länkmålet

10 Nov

Idag är det många, framförallt i min yrkeskrets och i bubblan, som upprörs över domen i det så kallade länkmålet.Jag upprörs också, men kanske inte av exakt samma skäl.

Jag är inte jurist, men principen är ungefär den här: Du hittar nycklarna till någons hus som gömts allt för slarvigt under en lös planka av ägaren. Det är inte brottsligt att hitta nyckeln. Om du däremot bjuder dit dina vänner och äter ur kylskåpet gör du dig skyldig till brott, även om nyckeln var relativt lätt att hitta under den lösa plankan.

Om fotbollsmatchen hockeymatchen har verkshöjd vet jag inte (åklagarens linje), men killen som bloggade ut länkarna bjöd ändå in i huset och lät dem äta ur kylskåpet. Om han gjorde detta medveten om att materialet var skyddat så känns det ganska enkelt i min värld.

Det står Canal+ och alla andra företag fritt att använda de lagar som finns i samhället tills de förändras. Där finns inte så mycket att uppröras över.

Vad som däremot är helt ur led är resonemanget att överhuvudtaget driva en rättsprocess. Man har själv slarvat (ganska pinsamt) med tekniken, vilket gjorde intrånget/misstaget möjligt från första början. Istället för att reparera skadan tyst och undvika mer badwill stämmer man alltså den som först upptäckte den.

Jag blir inte särskilt sugen på att köpa produkter av ett företag som likt en gränsvakt skjuter ihjäl besökare vid minsta övertramp. Särskilt när läget är juridiskt osäkert och skadan mycket begränsad. Att jaga stora fildelningsnätverk är en helt annan femma…

Jag och par ett tusen personer kommer troligen inte köpa digitala produkter av Canal+. I en värld av sociala medier blev vi idag tiofalt många fler. Att vinna den här processen är långt mycket dyrare för Canal+ än att förlora den. Ridå.

Advertisements

4 svar to “Canal+ och länkmålet”

  1. Mikael Lundin 11 november, 2010 den 07:28 #

    Det finns ett arv på Internet att om man hittar ett säkerhetsproblem på en sajt eller produkt, bloggar man om problemet och hur det går att utnyttja. Det är sedan fritt upp till tillverkaren av den produkten att ta till sig problemet och lösa det.

    Om man har ett samvete kontaktar man först företaget och berättar om felet man har hittat och ger dem en vecka på sig att fixa det innan man lägger ut det publikt – för information vill ju vara fri, eller hur!?

    ”Att vinna den här processen är långt mycket dyrare för Canal+ än att förlora den.”

    Det tror jag med. De 12 lakan som skulle betalas i böter är inget mot vad Canal+ förlorar på den dåliga publicitet som de själva har åsamkat sig.

  2. Anders Ringqvist 11 november, 2010 den 05:16 #

    Tror du är lite missinformerad om fallet och din metafor stämmer dåligt överens med verkligheten.

    Det som hänt är (metafor): Någon berättar för den åtalade att på den här gatuadressen delas det ut frukt. Den åtalade skriver i ett inlägg på ett forum att det delas ut frukt på nämnd adress.

    I din metafor finns det ett lås och en nyckel (password). Om det varit så hade det varit fråga om dataintrång. Du får nämligen inte logga in med ett lösenord om du skulle råka snubbla över ett.

    Sen har du helt rätt i det pinsamma med C+ tekniska plattform. De var väl alltför snåla och giriga för att anställa/anlita professionella webbutvecklare. Sant också som du säger att detta kommer kosta C+ mer än det smakar.

  3. Marcus Andersson 13 november, 2010 den 05:25 #

    Jag håller inte riktigt med om nyckelliknelsen. Att gå in i någons hus objuden är olagligt oavsett om man har nyckel eller ej. För att internet ska fungera överhuvud taget måste man däremot ta för givet att det som tillgängliggjorts på nätet är okej att ta del av och länka till. Annars så hamnar man ju i ett läge där man måste fråga om lov innan man länkar någonstans.

    Domstolen verkar mena att den åtalade har tillgängliggjort sändningarna. Jag tycker däremot att tillgängliggörandet ägde rum när Canal+ faktiskt tillgängliggjorde sändningarna genom att streama dem öppet på nätet.

  4. Björn Lilja 18 november, 2010 den 01:17 #

    Anders & Marcus:

    Jag menar inte att det är fråga om dataintrång. Jag menar att personen var medveten om att materialet han delade ut var avsett att betalas för. Därmed tycker jag inte det är märkligt att han på det sättet gjorde fel ur ett juridiskt perspektiv.

    Liknelsen med frukt är inte korrekt: Canal+ försökte inte dela ut något gratis, men misslyckades med att skydda folk från att äta ur deras betalda fruktlåda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: