Rundkvadrat – Björn Lilja

“Don’t run for trains. Missing a train is only painful if you run after it. Likewise, not matching the idea of success others expect of you, is only painful if thats what you’re seeking.

You stand above the rat race and the pecking order, not outside of it, if you do so by choice. Quitting a high-paying position, if it’s your decision, will seam a better payoff than the utility of the money involved. This may seam crazy, but I’ve tried it, and it works.This is the first step towards the stoics throwing a four-letter word at fait.

You have far more control over your life if you decide on your criteria by yourself. Be aggressive, be the one to resign (if you have the guts). It’s more difficult to be a loser in a game that you set up yourself” — N.N Taleb

Detta är bara ett av många, långa, fantastiska citat ur boken The Black Swan (kortversion på Wikipedia) av Nassim Nicholas Taleb. En fantastisk bok om sannolikhet, kunskap, ekonomi och mänskligt beteende som nog är en av de där fem viktigaste böckerna jag läst. Rekommenderas som ljudbok (exempelvis på Audible) då det stundtals kan vara lite tyngre läsning.

En mycket läsvärd bok för alla människor, men kanske extra mycket för oss som tilltalas av att exponera oss för risk i livet.

Lite sent om sider kommer mina gissningar inför 2012. Förra året vågade jag inte gissa, utan frågade istället. Jag ska ta mig tiden att kommentera mina Fyra frågor inför webbåret 2011 inom kort också.

Here we go…

1. Twitter köper Flipboard. Twitters roll som infrastruktur och mediekanal diskuteras allt flitigare, och det sociala nätverkets utveckling blir knappast mer lik Facebook och Google+ i takt med att tiden går. Istället blir det allt tydligare att Twitter är ett eget väsen. Den stora frågan som kvarstår är också affärs- och annonsmodellen, exakt hur ska den se ut och hur kan den skala? Flipboard är ett företag som inte bara visat vägen i modern, social nyhetsförmedling utan dessutom räddar Twitter från att bara bli infrastruktur utan också äga en mycket lämplig annonsplattform i applikationslagret.

2. Google+ misslyckas. Jag är inte det minsta säker på den här förutsägelsen själv, men som fanboy måste jag ju tro NÅGOT. Jag gillar egentligen Google+ men detta är tyvärr den produkt som gör mig mest besviken på The Big G. Aldrig har det varit tydligare hur Google nu är den som försöker jaga ifatt, kopierar (“It’s complicated” som relationsstatus…!) och förskönar statistik genom att fritt mixa användare på G+ med antalet googleprofiler och trafik orsakad av fördelar hos egna sökmotorn. G+ är bra, men det räcker inte så länge man inte förmår tänka mer nytt än så här.

Så vad innebär ett misslyckande? Självklart kommer G+ att leva vidare, det är för hårt integrerat i Google redan idag. Men tillväxten kommer inte fortsätta och aktiviteten och tiden per användare kommer att förbli mycket lägre än Facebook.

3. Cookielagen förblir helt irrelevant. Detta kommer rent politiskt/lagligt inte ha någon effekt under 2012, men detta är året då vi, lite som med fildelningen, visar att puckade lagar fortfarande inte kan bli effektiva lagar. Rent praktiskt visar sig detta genom att vi helt enkelt slutar prata om lagens innebär och de flesta (i alla fall privata) aktörer helt enkelt låtsas som om det regnar. Sa någon PUL? Någon…?

4.  Spotifys Facebookintegrations döms ut som ett misslyckande. Ännu mer otäckt att uttala sig om som svensk i  webbranschen… Om man inte tycker det är OK att bli skjuten på nästa konferens Jag tror stenhårt på Spotify, och detta handlar väl egentligen mer om Facebook än om vår svenska stolthet. Det var modigt, det var stort och det var coolt att min musik strömmas via Facebook, men det blev för otäckt för de flesta. Det pratas mycket “good scary” och “bad scary” på Facebook. Detta är Bad Scary. Att man dessutom måste ha Facebook för att skapa ett Spotifykonto är säkert en grym fördel för S just nu, men ett osäkert val inför framtiden.

Vad tror du? Håller du med? Dela gärna med dig i kommentarerna!

Har sedan några år tre resedomäner, två som är utan innehåll sedan några dagar, Resa till sydafrika och Resa Madrid, samt Allt om Malaysia Har tidigare varit reseguider som jag tyvärr inte uppdaterat men tidigare stått sig mycket bra. Säljes för 3000 kr styck eller alla tre för 5000.

Först till kvarn

Jippii!

Efter mycket hårt slit har vi äntligen fått ut en komplett lansering av Kundo i Norge. Vi har sedan tidigare haft vår tjänst översatt till norska, vilket används av bland annat Trondheim kommune, men det är alltså först nu som vi har domänen (kundo.no), säljmaterial, prislistor, fakturor och valutor på plats för att inta Norge Filmen återstår fortfarande och vår begåvade Valtechkollega Marwin jobbar just nu med en ny fin film, som självklart även kommer finnas på norska. Feedback på norska heter för övrigt “tilbakemelding“.

Det är mer jobb än man tror att jobba med internationalisering av webbapplikationer. Ser fram emot att skriva ett blogginlägg kring just detta (lite mer tekniska) ämne inom kort.

Och jo just det: Från den 1 november kör Emil och jag Kundo på heltid. Tack till alla er som stöttat oss så här långt!

En av de lite mer frustrerande sakerna i mötet med potentiella kunder till Kundo är mötet med strategen. Missförstå mig rätt, jag har själv (egenmäktigt) använt den titeln i flera år.

“Återkom om ett halvår, vi skapar just nu en strategi för kunddialog”. Jag förstår behovet av struktur och tanke, men båda dessa saker måste skapas ur ett embryo av insikter. Strategier utan praktik och experiment riskerar så ofta att resultera i det vi borde frukta mest: Slöseri med tid och resurser (waste). Detta blir extra ironiskt i fallet med kunddialog: Istället för att gå ut på stan och prata med sina kunder, lära sig utmaningarna och problemen, så planerar man hur dessa insikter ska komma. Resultatet av sex månaders planering? Sex månaders förlorade insikter.

Sedan finns det dom som bara handlar. Stora organisationer, men ändå verkar hindren inte finnas där. Resultatet? Mängder av insikter, och massor av konkreta förbättringsförslag för vår produkt.

Det är för övrigt en regel jag måste bli bättre på att hålla: Lös bara faktiska problem som sprungit ur faktisk användning. Inte tänkta problem sprungen ur tänkt användning. ”Vi kan inte använda produkt X om inte funktion Y finns” är en förförisk och giftig tanke, som jag fallit för många gånger.

Begreppet “skynda långsamt” är missförstått. Det betyder inte att vänta, eller avvakta. Det betyder att skynda. Fast långsamt.

Med andra ord: Handla. Gör misstag. Men gärna lagom små. Ur den erfarenheten kommer de bästa strategierna.

För någon vecka sedan skrev jag ett mycket irriterat inlägg om Sydafrikanska vinklubben. Detta skrev jag efter att jag upplevt mig både dåligt behandlad och dessutom förolämpad/påhoppad av platschefen i Sydafrika.

Blogginlägget rankar idag trea vid en sökning på “sydafrikanska vinklubben” med texten VARNING i versaler. Detta måste rimligen ha en direkt (liten, med troligen mätbar) negativ effekt på deras försäljningssiffror. Uppskattningsvis kommer ett 10-tal procent av nya besökare till klubbens hemsida via sök på varumärket eller relaterade ord. En inte försumbar del av dessa bör ha sett och läst mitt blogginlägg.

Man kan ju konstatera att denna händelse drabbade minst sagt fel person ur Sydafrikanska vinklubbens perspektiv. Kanske är 90% av kunderna nöjda, men nu råkade man uppröra en kund med en välrankad blogg, goda kunskaper om SEO och tillgång till andra fastigheter på webben som ytterligare kan förstärka effekten av blogginlägget.

Det har ju talats mycket positivt om den nya konsumentkraft som webben och Google har skapat. Vi kan stå upp och aktivt påverka (eller i alla fall hämnas på) företag som vi upplever oss dåligt behandlade av.

Företag emellan regleras ju de mest osunda beteendena av marknadsföringslagen. Ett företag kan inte ljuga eller ohämmat tala illa om ett annat företag i exempelvis blogginlägg utan påföljd. För privatpersoner är det annorlunda. Man kan ju förstås bli stämd för förtal, men så länge man inte far med osanning sitter man ganska säkert.

Därmed infinner sig det moraliska dilemmat. Bara för att jag som konsument kan påverka vinklubbens affär negativt för lång tid framåt betyder inte att det att jag borde göra det. Jag har haft vissa invändningar mot liknande (men långt mer extrema) fenomen, som Nikkes bajskampanj.

Borde man bestämma sig för att jag, efter X månader, har sagt mitt och då ta bort inlägget? Bäst vore förstås om Googles algoritm tog ansvar för detta, men det gör den inte idag. Istället har man som bloggare snarare en fördel, även för långsiktig ranking.

Vad tycker du? Hur ska jag som konsument med reellt inflytande förhålla mig till att blogginlägget rankar så pass bra?

Vi är många med små växande företag som känner rädsla och otillräcklighet inför den juridik man tvingas möte i sitt arbete. Vi på Kundo kämpade exempelvis länge och väl med grundplåten till vårt aktieägaravtal.

Tillsammans med en bekant diskuterar jag nu möjligheten att genomföra en kurs/halvdag med grundläggande juridik för entreprenörer. Inhållet skulle bland annat omfatta vad du bör tänka på gällande aktieägaravtal, beskattning, försäljning/exit och kundavtal. Precis den grundläggande kunskap som vi skulle behövt!

Skulle du vara intresserad av att delta? Hör av dig med en kommentar nedan eller ett mail till bjorn at lilja.nu! Ange gärna vad just du vill lära dig mer om.

Om/när detta skulle genomföras är i dagsläget inte helt spikat, men vi vill pejla intresset!

Webbdagarna är slut och jag har hunnit smälta intrycken lite. Som så många har skrivit var det ett grymt välarrangerat event. Jag gillade verkligen:

• Lokalerna!
• Mängden pauser
• Uppdelningen i olika spår
• Det lagom stora utställarområdet

Men det finns alltid ett problem med stora konferenser som dessa. När branschevent arrangeras lockar det alltid stora skaror med människor med olika bakgrund, totalt olika arbetsbeskrivningar och delvis olika mål.

Så när jag och många andra lämnade webbdagarna frågade vi oss: Vad lärde vi oss? Vad tar vi med oss?

I mitt fall är det tyvärr inte så mycket. Det beror i sin tur inte på att jag är allvetandes inom alla de områden som avhandlades. Problemet ligger istället i föreläsarnas rädsla för att gå på djupet och bli konkreta. Det skulle jag också vara, om jag skulle tala inför en så bred målgrupp.

En del av detta ligger i att vissa föreläsare ägnade lite för mycket tid till att prata om sig själva (Hej Google!). Men de flesta föreläsare gjorde ett strålande jobb tycker jag.

Så hur kommer vi runt problemet? Jag har ett förslag här nedan:

För dig som inte orkar titta på 10 slides så handlar det helt enkelt om att segmentera föreläsningarna annorlunda. Vi ska främst segmentera på kunskapsnivå istället för tema. Som syns i presentationen finns det dock fortfarande möjlighet att ha olika teman. Kan man tänka sig öka antalet föreläsare så går det att ha lika många som i år.

(Det borde dock finnas tillräckligt att säga om ett eller två gigantiska teman som “sociala medier” och “sök” om man vågar gå på djupet).

Vad tycker du?

Anton och fler andra smarta personer kommenterar AOL:s läckta plan för hur affärsmålen för företaget ska nås. I korthet handlar det om ett ökat fokus på vad som fortfarande (även om delar av Journlistkåren inte ens kommit hit) driver trafik på dagens Internet: Sök.

Jag klipper ut ungefär samma avsnitt som andra redan visat:

• AOL tells its editors to decide what topics to cover based on four considerations: traffic potential, revenue potential, edit quality and turn-around time.

• AOL asks its editors to decide whether to produce content based on ”the profitability consideration.”
• …

Detta må ligga i tiden och vara en modern del av en affärsplan. Den speglar starkt insikter om hur man driver trafik till webbplatser idag. Problemet är bara att det också pågår en annan, minst lika relevant, diskussion just nu. Den om de successivt försämrade sökresultaten. Det är en diskussion som bland annat följer i spåren av börsintroduktionen av Demand Media, en omdiskuterad “content farm”.

Många är snabba att påstå att ovanstående bara är ett sent uppvaknande för en branch som naivt missat allt vad SEO och marknadsföring på webben heter. Det må vara sant men det speglar inte den egentliga poängen med den här historien.

Inget av ovanstående utveckling ligger nämligen i Googles, den aktör med den riktigt stora insatserna i frågan, intresse. Google kämpar aktivt med att motverka innehåll som strider mot deras riktlinjer eller försämrar sökresultaten överlag. Läs gärna de riktlinjerna igen och jämför med AOL:s strategi. Självklart bryter den inte mot riktlinjerna, men de två raderna ovan luktar inte bra.

Vad AOL gör här är att slå följe med ett allt större sällskap som successivt rör sig farligt nära gränsen för vad Google kallar undermålig kvalitet. Och Google bryr sig inte om detta av idealistiska skäl utan för att de vet att jag, deras slutkonsument, bryr mig. Jag gillar inte dåligt innehåll och det är Googles uppgift att hjälpa mig undvika det.

Det hävdas också att många moderna webbpublikationer (tänk Gizmodo, Huffington Post, Techcrunch m.f.) redan arbetar så här. Det tycker jag inte heller riktigt stämmer. Visst publicerar man mycket innehåll. Visst har man goda kunskaper om SEO. Allt detta sker dock på marginalen. Dessa sajter inser att kvalitet fortfarande är det som driver trafik, via direktbesök, sociala medier, och i förlängningen även sök.

Visst är AOL:s Master Plan modern. Men det finns starka krafter som arbetar för att den inte ska vara modern så länge till.