En inlägg på det mer personliga planet igen.
På måndag fyller jag 27. Jag ska vara ärlig och säga att det knappast är något som passerat mig obemärkt. Det ska väll hända alla vid någon punkt i livet, och för mig känns det som om jag under det senaste året kommit till den ”obehagliga” insikten att jag inte kommer att leva för alltid. Tiden går helt enkelt…
När jag befunnit mig i sådana djupa grubblerier har jag trösterikt insett att mitt senaste levnadsår har varit ett av de roligaste, mest spännande och, kanske framförallt, mest lärorika i mitt liv hittills.
Ja det har skett mycket det senaste året, både i mitt huvud och omkring mig:
Mycket av min utveckling har jag min arbetsgivare sedan snart ett år, Valtech, att tacka för. Tack vare otroliga kollegor och en inspirerande miljö har jag det senaste året verkligen gjort en intellektuell resa.
Från agil systemutveckling, särskilt scrum, via testdriven utveckling och kontinuerlig integration till lovande Ruby on Rails och ett mer pragmatiskt tankesätt. Insikterna har varit många och det känns äntligen som jag i alla fall är på rätt spår i en värld av systemutveckling som brottas med ineffektivitet, höga kostnader och dålig kvalitet.
Under året har jag också haft privilegiet att lyssna till och prata med jättar som Craig Larman och Andy Hunt.
Året har även varit mitt eget ”affiliateår” (kom inte på något annat ord!). Förutom nöjet med att skapa och fylla den här bloggen med innehåll har jag även hittat en egen liten guldnisch, som i dagsläget i princip genererar mig en stadig extra månadslön medan jag sover!
Ja, jag känner verkligen att det finns gott om idéer och rejäla pengar som bara är några dagars hårt arbete bort. En fascinerande och lite berusande känsla. Om man bara kunde ta en vecka ledigt och hinna ”arbeta” lite… Några projekt har det ändå blivit, ett smyglanserat sådant är en liten bloggskola som jag inte riktigt vet vart det bär av med. Om inte annat så är det ännu en plats att skriva av sig på…
Året har också bjudit på andra icke-tekniska höjdpunkter. Malaysia för snart ett år sedan har etsat sig fast i sinnet. Underbar resa! Snart är det dags för Sydafrika och jag hoppas och tror verkligen att det blir en upplevelse utöver det vanliga.
Slitit med lägenhetsrenovering har vi också gjort, jag och C. Först nu känns det som vi hunnit ifatt med sköna möbler, modern konst och allt som hör till. Den enda negativa upplevelsen här är att man aldrig tycks bli nöjd, men det gäller att skärpa sig: I slutändan handlar det om att trivas i enkelhet, så ofta som möjligt.
Året har också inneburit en del nya bekantskaper och vänner. Meri och Jens har vi träffat allt mer – det känns roligt! Förhoppningsvis hittar vi på ännu mer kul framöver. Johan Rylander har slutat på Polopoly och börjat på Valtech, roligt att lära känna en mer flyktig bekantskap betydligt bättre. Intressanta människor som Emil, Johanna och Patric m.f. har också kommit min väg.
Slutligen har året också inneburit stora sorger. C:s mormor gick hastigt bort, och under flera månader slet vi varje dag för att hjälpa farmor åter till livet. Det tärde på alla mina relationer, och ändå ville naturen annorlunda. Det kanske är en av de djupare lärdomarna från året…
Visst känner man lite livsstress. Men om mitt 28:e år blir lika innehållsrikt som det senaste så har jag inget att klaga på. Ska jag bli bättre på någon punkt så ska det väll vara att hålla kontakten med gamla och goda vänner, Tony, Hans-Emil, Fredrik, Mattias, m.f.
